Jenny(ta dig vidare) har skrivit ett inlägg tidigare om att omge sig med rätt personer, dvs personer som inspirerar och motiverar dig. Människor som lyfter dig och ger dig energi, som får dig att må bra helt enkelt.
Det är en devis jag (omedvetet) levt enligt under väldigt stor del av mitt liv. Ibland anses jag vara för dömande för att jag ”kapar” bort folk ur mitt liv, men det har inte varit lättvändiga beslut, det är efter timmar, dagar, veckor av ältande och funderande som jag har kommit fram till att: ”nej vi är inte kompatibla just nu. Ingen ska behöva ändra på sig för någon annans vilja. Inte jag för den, och inte den för mig. Så det är bättre att vi tar en paus ”
Alla dessa beslut har visat sig varit rätt och idag omger jag mig med så många underbara människor, vänner och bekanta, som inspirerar mig privat och professionellt att leta efter min egen väg.
På vårt senaste avdelningsverksamhetsmöte skulle vi, för att mjuka upp stämningen, dra två kort ur en lek med olika frågor, mina två frågor var: ”vilket jobb drömde du om när du var liten” och ”jag är stolt över…”
Den första frågan, tillför inget till min poäng men är väldigt kul: Vilket jobb drömde du om när du var liten – min första dröm var att jobba på Scania(dream big eller go home…verkligen) jag följde med föräldrarna så ofta till jobbet och de hade så kul med alla sköna arbetskamrater. Jag ville också ha så kul på jobbet, och jag visste inget annat jobb. Mitt första egna drömyrke var brandman och stridspilot, men jag fick höra att tjejer inte kunde bli brandmän(fel) och att jag var för kort för att bli stridspilot(rätt, minimilägd pga ev. utskjutning). Så jag hamnade på Scania.
Den andra frågan förtydligar min poäng: Jag är stolt över – Mig själv. Jag är jävligt skum(funderar seriöst på varför ingen skickat mig till läkare för diagnos) och passar liksom inte in vår civilisation… det är lite som att försöka tvinga ner en fyrkant i ett runt hål. Men jag står ståndaktigt i vinden och är (oftast) jäckligt stolt över mig och mina egenheter och det verkar som att livet ger med sig nu. Folk börjar inse min awesomness.
Förstå vilka underbara människor jag har omkring mig som gör att jag vågar tänka såhär, vågar känna så här och ännu mer vågar säga det högt. Jag önskar att alla skulle känna sig grymma och våga leva ut sina egenheter, och att vi kunde bli mer förstående för varandras olikheter. Väldigt flummigt men väldigt sant.
Omkring mig har jag människor i alla åldrar, från olika bakgrunder, med bred erfarenhet och en varierad flora åsikter. För att citera min underbara granne: alla bär de på guldgruvor som jag inte hade någon aning om innan jag tog mig tid att leta efter dem.
I och med att jag började blogga växte min umgängeskrets(jag tänkte kalla det kännedomskrets men vi umgås med varandras inlägg och kommunicerar nästan dagligen så jag kanske ska kalla det cyberiala umgängeskrets) och jag fick flera inspiratörer.
Nätverket B.A.B.Y har också introducerat ett flertal ljuvliga och underbara människor som delar mina intressen och kommer med nya tankar och idéer.
Precis som alla andra har jag toppar och dalar i mitt liv, men med dessa personligheter blir dalarna lite grundare. Jag skrev om hur Herr Veronica har kommit in likt en tornado och skakat om mitt liv, och vilken stor del han spelar i att jag vågar satsa på det jag vill göra. Alla de ovan nämnda spelar också roll, med pepp, frågor, tankar, tips och en rejäl dos glädje testar vi oss fram – och gör livet helt jävla klockrent.
Föreställ dig istället att jag hade umgåtts med människor som gnäller, som inte tar eget ansvar, som bara ser problem och inte lösningar, som får sina medmänniskor att känna sig värdelösa.
Hade jag mått bra då?
Hade jag vågat satsa då?
Hade jag utvecklats då?
Jag gjorde det förut, och jag mådde skit, stannade kvar på ett jobb jag vantrivdes på och invecklades för varje stund som gick. Tills jag en dag bestämde mig för att inte göra det längre.
Det har tagit flera år att svänga av från den där dåliga vägen och tvinga mig fram till förarsätet i min bil, och resan är inte klar än. Nu ska jag hålla mig kvar där. Med alla dessa fantastiska spelare i mitt lag känner jag mig väldigt hoppfull inför att resten av resan kommer bli lika bra, om inte ännu bättre -
#jagkörminbil – kör du din?
Vilka omger du dig med?
